The Hurt Locker
War is a drug...
Det gör ont att se The Hurt Locker. Under de 131 minuter som filmen varar mår jag dåligt nästan hela tiden. Inte för att det är en dålig film. Tvärtom. The Hurt Locker griper tag från ruta ett och man känner krigets menlöshet och bombteknikernas hjälplöshet ända in i själen.
Kathryn Bigelow (regissören bakom bl.a. Point Break) senaste film handlar alltså om en grupp amerikanska bombtekniker i Irak. I första scenen dör deras sergant och när hans ersättare William James (Jeremy Renner) visar sig vara inte bara en väldigt skicklig bombtekniker utan även en dödsföraktande adrenalin junkie så skapas genast spänningar i gruppen. Resten av filmen går sedan ut på både William och hans underlydande försöker förstå varför han är som han är. Detta samtidigt som de tillsammans måste kämpa för att överleva och desarmera bomber i ett Bagdad där alla utan Amerikansk soldatuniform kan vara fienden. Varje mobiltelefon kan vara en fjärrutlösare. Varje grushög dölja en mina.
Mer än så går knappast att säga om handlingen eftersom filmen knappast har någon. Istället följer vi soldaterna i löst sammanknutna scener som trots att de innehåller action, knappast får filmen att kännas som en actionfilm. Detta har dels att göra med filmens avsaknad av actionfilmens klassiska dramaturgiska struktur. Dels med den dokumentära “TV-kameraföring” som genast för tankarna till de nyhetsbilder från Irak och andra krigshärdar som vi matas med dagligen.
Följaktligen lutar hela filmen därför på karaktärerna och deras samspel. Ovan nämnda William, tuff på utsidan, mjuk påinsidan och egentligen bara bra på en enda sak. Att desarmera bomber. JT Sanborn (Anthony Mackie), som är skicklig soldat, men helst av allt bara vill få sina 365 dagar avklarade. Medan Owen Eldridge (Brian Geraghty) är så rädd för att dö att han knappt vågar leva. Skådespeleriet från dessa tre är av mycket hög klass och man känner verkligen med dem. Känner deras rädsla, deras tvivel och bryr sig verkligen om hur det ska gå för dem. Sydsvenskans Annika Gustafsson skriver om Jeremy Renners karaktär William att “Åskådaren får aldrig veta tillräckligt mycket om honom för att förstå varför just kriget är det han värderar främst i tillvaron, framför att till exempel se sin lille son växa upp.” Det håller jag dock inte med om. Efter att ha sett hur otroligt skicklig William är på att desarmera bomber. Hur totalt i sitt element han är när klockan tickar och varje rörelse kan få fatala konsekvenser. För att sedan i slutet av filmen se honom stå totalt handfallen inför valet av frukostflingor “hemma” i USA så förstår jag precis. Hans fru och barn klarar sig uppenbarligen fint utan honom. I krigets Irak kan han göra en skillnad. Och vem vill inte göra det. Skillnad?
Filmblogg betyg: 4/5
The Hurt Locker
Premiär: 2010-12-04
Regi: Kathryn Bigelow
Manus: Mark Boal
I rollerna: Jeremy Renner, Anthony Mackie, Brian Geraghty
Originaltitel: The Hurt Locker
Land: USA
Produktionsår: 2008
Längd: 131 minuter