Up in the air & Heteronormativiteten

George Clooney - väldigt mycket man...

Ser Elin Wessmans YouTube recension av “Up in the air” och funderar varför hon är så upprörd över heteronormativiteten i filmen. Enligt Elin så hävdar filmen att “man inte är en hel människa om man inte har en fru och lite kids”. Själv tycker jag att filmen betonar vikten av mänskliga relationer. På alla plan. Där finns i och för sig den heterosexuella relationen mellan George Clooneys och Vera Farmigas karaktärer. Men i centrum ligger även arbetsrelationen mellan Clooney och Anna Kendricks karaktär. En relation där Clooneys karaktär Ryan Bingham till en början vill vara “ensam i båten”, men efter hand lär han sig uppskatta sin kollega och lär sig faktiskt något av henne på samma gång. Central i sista akten är även Clooneys relation till sin familj. Eftersom han varit så frånvarande säger hans äldsta syster att han i princip inte existerar för dem. Detta tar honom hårt och naturligtvis får han senare chansen att hjälpa sina systrar och göra en skillnad i även deras liv.

Jag skulle därför vilja hävda att filmen tydligt betonar vikten av både sexuella relationer, arbetsrelationer och familje/släktrelationer. Visserligen får “jakten på en livspartner” temat mest fokus men här kan man beakta regissören Jason Reitmans alternativ. Det mest uppenbara alternativet hade naturligtvis varit att decentralisera/helt undvika problematiken med att finna en livspartner. Men en norm är alltid en norm av en anledning och faktum är att trots att det finns en del som propagerar för relationsanarki och gränslös kärlek så är den heterosexuella monogama tvåsamheten trots allt den mest centrala mänskliga relationen för de allra flesta. Sen kan man tycka vad man tycka vill om det.

Det andra alternativet är att låta Bingham vara homosexuell och därmed söka efter en “co-pilot” av samma kön. Detta hade antagligen gett en hel del uppmärksamhet á la Brokeback Mountain men frågan är om inte “Up in the air” i så fall av många setts som en “gay-film” snarare än en film om mänskliga relationer.

Men vad vet jag. Efter att snabbt ha skummat igenom 16 recensioner från svenska tidningar kan jag konstatera att nästan alla de kvinnliga recensenterna stört sig på samma “kvalmigt konservativa värderingar” (Sydsvenskan) som Elin. HD’s Malin Krutmeijer anser t.ex. att filmens budskap är: “låt inte krisen skrämma! Gift er, köp hus, och producera nya medborgare!” medan jag endast kan hitta en manlig kritiker som vidrör problematiken. Det är SvD’s Hynek Pallas som konstaterar att “Up in the air” må stapla lika mycket klyschor om tillvarons ensamhet och insikter om familjens betydelse och yada yada”. De manliga recensenterna ger också ett filmen ett högre betyg (3,4 i snitt) än de kvinnliga (3,1 i snitt).
Så kanske det är så enkelt att “Up in the air” är en film av en man, för andra män?