Två sekunder senare läser jag att producenten Joakim Hansson lämnar MTG och går in i Fladenfilm. Enligt filmnyheterna.se ska han ta med sig flera projekt, bl.a. Johan Falk filmerna. Åsa Nisse filmerna förlorar han dock…

Kan kontrasterna bli större. Banksy dokumentären känns oerhört creddig och, i mina ögon spännande. Men frågan är hur många som någonsin kommer se den.
Johan Falk… finns det något som folk gått omkring och spytt mer skit över de senaste veckorna? Ändå verkar väldigt många ha sett, åtminstone tillräckligt stora bitar av, dem för att kunna bedöma både story och skådespelar insatser. Själv ser jag hellre Sportspegeln och Agenda på söndagar. Men det är väl bara jag.

Till sist verkar det som om Snabba Cash får två snabba uppföljare. Man hoppas bara att Tre Vänner tar arbetet med uppföljarna på allvar nu när det börjat så bra istället för att se till skaffa just lite, (förlåt), snabba cash.

Vad ser du helst?

Banksy…

Eller Johan Falk?

George Clooney - väldigt mycket man...

Ser Elin Wessmans YouTube recension av “Up in the air” och funderar varför hon är så upprörd över heteronormativiteten i filmen. Enligt Elin så hävdar filmen att “man inte är en hel människa om man inte har en fru och lite kids”. Själv tycker jag att filmen betonar vikten av mänskliga relationer. På alla plan. Där finns i och för sig den heterosexuella relationen mellan George Clooneys och Vera Farmigas karaktärer. Men i centrum ligger även arbetsrelationen mellan Clooney och Anna Kendricks karaktär. En relation där Clooneys karaktär Ryan Bingham till en början vill vara “ensam i båten”, men efter hand lär han sig uppskatta sin kollega och lär sig faktiskt något av henne på samma gång. Central i sista akten är även Clooneys relation till sin familj. Eftersom han varit så frånvarande säger hans äldsta syster att han i princip inte existerar för dem. Detta tar honom hårt och naturligtvis får han senare chansen att hjälpa sina systrar och göra en skillnad i även deras liv.

Jag skulle därför vilja hävda att filmen tydligt betonar vikten av både sexuella relationer, arbetsrelationer och familje/släktrelationer. Visserligen får “jakten på en livspartner” temat mest fokus men här kan man beakta regissören Jason Reitmans alternativ. Det mest uppenbara alternativet hade naturligtvis varit att decentralisera/helt undvika problematiken med att finna en livspartner. Men en norm är alltid en norm av en anledning och faktum är att trots att det finns en del som propagerar för relationsanarki och gränslös kärlek så är den heterosexuella monogama tvåsamheten trots allt den mest centrala mänskliga relationen för de allra flesta. Sen kan man tycka vad man tycka vill om det.

Det andra alternativet är att låta Bingham vara homosexuell och därmed söka efter en “co-pilot” av samma kön. Detta hade antagligen gett en hel del uppmärksamhet á la Brokeback Mountain men frågan är om inte “Up in the air” i så fall av många setts som en “gay-film” snarare än en film om mänskliga relationer.

Men vad vet jag. Efter att snabbt ha skummat igenom 16 recensioner från svenska tidningar kan jag konstatera att nästan alla de kvinnliga recensenterna stört sig på samma “kvalmigt konservativa värderingar” (Sydsvenskan) som Elin. HD’s Malin Krutmeijer anser t.ex. att filmens budskap är: “låt inte krisen skrämma! Gift er, köp hus, och producera nya medborgare!” medan jag endast kan hitta en manlig kritiker som vidrör problematiken. Det är SvD’s Hynek Pallas som konstaterar att “Up in the air” må stapla lika mycket klyschor om tillvarons ensamhet och insikter om familjens betydelse och yada yada”. De manliga recensenterna ger också ett filmen ett högre betyg (3,4 i snitt) än de kvinnliga (3,1 i snitt).
Så kanske det är så enkelt att “Up in the air” är en film av en man, för andra män?

"Män som hatar kvinnor", Sveriges mest sedda svenska biofilm Januari - November 2009

Sitter och tittar på listan över filmer och personer som är nominerade till baggar vid Guldbaggegalan i år. Av 41 svenska filmer med biopremiär under 2009 är 19 nominerade. Jag har sett 3. Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden & Bröllopsfotografen. I och för sig så är dessa filmer också nummer 1, 2, och 4 på SFI’s statistik över “Mest sedda svenska filmer – januari-november” (jag missade visst “Sommaren med Göran” som är nummer tre på listan) så jag är väl inte värre än folk är mest. Ändå känns det beklämmande att jag som filmintresserad guldmedlem i SF’s bioklubb sett så få av de svenska filmer som tydligen är värda att prisas. Om det sedan är mig eller svensk film det är fel på… det låter jag vara osagt.

De nominerade till 2010 års Guldbaggegala (i bokstavsordning) är:

BÄSTA FILM
”I taket lyser stjärnorna”, producent Anders Landström
”Män som hatar kvinnor”, producent Søren Stærmose
”Prinsessa”, producent Sandra Harms

BÄSTA REGI
Fredrik Edfeldt för ”Flickan
Teresa Fabik för ”Prinsessa”
Lisa Siwe för ”I taket lyser stjärnorna”

BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL
Malin Crépin för rollen som Eva i “I skuggan av värmen”
Stina Ekblad för rollen som May Fjellgren i ”Det enda rationella”
Noomi Rapace för rollen som Lisbeth Salander i “Män som hatar kvinnor”

BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL
Claes Ljungmark för rollen som Sven-Erik i ”Det enda rationella”
Olle Sarri för rollen som Krister i ”Apan”
Björn Starrin för rollen som Robin i ”Bröllopsfotografen”

BÄSTA KVINNLIGA BIROLL
Annika Hallin för rollen som mamma Liv i ”I taket lyser stjärnorna”
Anki Lidén för rollen som mormor Ingrid i ”I taket lyser stjärnorna”
Tova Magnusson för rollen som Anna i ”Flickan”

BÄSTA MANLIGA BIROLL
Kjell Bergqvist för rollen som Johnny i ”Bröllopsfotografen”
Joel Kinnaman för rollen som Frank Wagner i ”Johan Falk – Gruppen för särskilda insatser”
Sven-Bertil Taube för rollen som Henrik Vagner i ”Män som hatar kvinnor”

BÄSTA MANUSKRIPT
Karin Arrhenius för manuskriptet till ”Flickan”
Teresa Fabik för manuskriptet till ”Prinsessa”
Ulf Malmros för manuskriptet till ”Bröllopsfotografen”

BÄSTA FOTO
Hoyte van Hoytema för fotot i ”Flickan”
Eric Kress för fotot i ”Män som hatar kvinnor”
Peter Mokrosinski för fotot i ”Flickan som lekte med elden”

BÄSTA UTLÄNDSKA FILM
”Det vita bandet”, regi Michael Haneke
”Still Walking”, regi Hirokazu Kore-eda
“Waltz with Bashir”, regi Ari Folman

BÄSTA KORTFILM
”A Good Friend of Mr. World” av Axel Petersén
“Drömmar från skogen” av Johannes Nyholm
”Skrapsår” av Gabriela Pichler

BÄSTA DOKUMENTÄRFILM
”Drottningen och jag” av Nahid Persson Sarvestani
”Ebbe – the Movie” av Jane Magnusson och Karin af Klintberg
”Videocracy” av Erik Gandini